fredag 31 december 2010

Nyårsafton

Nyår är ju till för att firas i goda vänners lag och gärna med god mat och dryck, det senare i måttliga mängder såklart. Även om nyår inte blir någon regelrätt ölprovning så har jag försökt komponera menyn på så vis att det ska gå och matcha med lite god öl. Jag tycker om att laga mat som inte är alltför tillkrånglad men ändå ger en lite lyxig känsla. Det viktigaste för mig är bra råvaror.

Till förrätt tänkte jag servera västerbottenpaj med en röra komponerad på räkor av bra kvalitet, creme fraiche, majonäs, citron, dill och rödlök. Till detta blir det Brooklyn Lager.

Som huvudrätt tänkte jag lyxa till det med hängmörad entrecôte som serveras med hemmagjorda potatisklyftor av bakpotatis samt en hemmagjord grönpepparsås. Till detta blir det Brooklyn East India Pale Ale.

Efterrätten består av enkel köpt glasstårta och lite småplock med snacks och diverese ostar. Efter den mastiga maten vill jag inte göra något allt för bastant. Till detta serveras Great Divide Chocolate Oak Aged Yeti.

Under kvällen kommer vi även dricka Cantillon Kriek, 3 Fonteinen Oude Geuze samt vår egen Saison Of Changes. Givetvis kör vi lite mousserande vin till tolvslaget, men det är ju till för en helt annan blogg!

Avslutningsvis vill jag önska er alla ett riktigt gott nytt år!

onsdag 29 december 2010

De Ranke Noir de Dottignies

De Ranke är ett belgiskt bryggeri som vi tidigare i år har fått stifta bekantskap med på Systembolaget med öl som Cuvée de Ranke, De Ranke Kriek och XX Bitter. Jag gillade alla tre ölen och beslutade mig för att även köpa en flaska Noir de Dottignies som kom i början av november på Systembolaget.

Färgen är rödbrun med ett stort beige-vitt skum. Det lämnas lite skumrester på glaset.

Doften har spår av karamell och torkad frukt tillsammans med lite fenoliska, kryddiga toner. Det finns också toner av farinsocker och en del alkohol. En ganska typiskt doft för en mörk stark belgare med andra ord.

I smaken märker man av karamelliserat socker, de fenoliska kryddiga tonerna som också fanns i doften och torkad frukt som framförallt drar åt russin. Det finns också lite jordiga, gräsiga toner och ölet avslutar beskt. Det är ett förhållandevis torrt öl vi har att göra med - själv skulle jag gärna se lite mer sötma.

Munkänslan är fyllig, kolsyran är medelstark.

Ett helt okej öl, men inte något jättespeciellt. Något år i garderoben/källaren lär inte skada - kanske kan det utveckla sig i positiv riktning, även om det kanske saknar lite restsötma för just detta.

Betyg: 3,4 av 5.

Pris: 27,90 kr för 33 cl på Systembolaget.

Flensburger Winterbock

Detta inlägg fortsätter i ungefär samma stil som det föregående inlägget. Det här är alltså den andra av de två olika öl som min far köpte med sig till mig från hans senaste Tysklands-besök.

Flensburger Winterbock är det som det handlar om den här gången. Det är en heller bock på 7% som enbart finns tillgängligt under vinterhalvåret. Flaskan är fin och kommer med en härlig gammaldag patentkork.

Hursomhelst, dags för att syna den i sömmarna!

Ölet har en ljus bärnstensaktig färg med ett två fingrar högt vitt skum. Skummet lämnar vissa rester på glasets insida.

Julnötter, knäck och härliga gräsiga tyska humletoner är det första som möter näsan när man börjar dofta på ölet. Detta är verkligen ett öl där malten får stå i centrum. I övrigt är det en väldigt ren doft - inga konstigheter här inte.

Smaken är något tråkigare än vad doften antyder. Även här finns vissa toner av knäck och gräsiga humletoner men det finns även en viss tvålighet som stör litegrann. Eftersmaken är bitter och lätt värmande från alkoholen.

Ölet är medelfylligt till fylligt med en medelhög till låg kolsyrehalt. Bubblorna är små men lätt stickiga.

Mjahaja. Det här var helt klart en trevligt bekantskap men det känns samtidigt lite halvmesigt. När man dricker en winterbock på 7% förväntar man sig lite mer drag både när det gäller malten och kryddigheten.

Betyg? 3,3 av 5. Helt klart godkänt!

Pris: Gåva, 33 cl.

måndag 27 december 2010

Postbrauerei Karl Meyer Allgaü Winter-Traum

Som ni kanske kommer ihåg att jag skrivit ett par gånger så tycker jag mycket om när folk köper med sig lite öl till mig från sina utlandsresor. Detta är just ett sånt öl, den kommer från min fars senaste Tysklands-resa som han gjorde för några veckor sedan.

Postbraueri Karl Meyer Allgaü heter bryggeriet och Winter-Traum heter ölet. Detta är för mig en helt ny bekantskap så det är med viss spänning jag öppnar denna flaska.

Det ytterst lätt grumliga gyllengula ölet har ett kompakt och stort vitt skum som lämnar vissa rester på glasets insida. Skummet lägger sig efter en liten stund till ett fingertjockt skumlock.

Björksav, nyklippt gräs och nybakat franskbröd är de första dofterna som möter näsan. Vidare så finns det en skön fruktighet med inslag av winegum och torkad persika.

Just torkad persika, björksav och nybakat franskbröd är även de dofter som jag främst känner när det kommer till smaken. Ölet är väldigt rent och välsmakande med en härligt stram efterbeska som nästan pirrar lite på tungan.

Ölet är medelfylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubborna är små och mjuka.

Mmm... det här var verkligen trevligt. Det är sällan jag upplever tyska märzen-öl såhär bra. Det här känns verkligen genuint på något sätt.

Betyg? 3,5 av 5. Gott!

Pris: Gåva, 33 cl.

Gillar ni Ölkultur med David & Fredrik?

Rösta då gärna på oss i tävlingen "Årets bästa blogg" på Facebook. Vi provar mest detta för skojs skull, men självklart är det kul om ni röstar på oss!

Gå in här och sök på "Ölkultur med David & Fredrik" och lägg din röst!

fredag 24 december 2010

God Jul

Vi på Ölkultur önskar er alla en riktig god jul! Hoppas ni äter mycket god mat och dricker mycket god öl!

torsdag 23 december 2010

Bryggning av Brown Ale

I tisdags fick en spontan idé; att brygga något av det jag hade kvar hemma. Münchnermalt, carapale-malt och chokladmalt var vad jag hade på maltsidan. Humlesorterna var Columbus (ytterst lite - så lika bra att ta slut på den), Pioneer, EKG och Nelson Sauvin. Jag hade även ett paket SafAle S-33 som jag hade köpt utifall att Kaosportern skulle avstanna i jäsningen. Vad kan man då göra av detta? Ja, någon form av brown ale fick det bli.

Eftersom jag inte har helmäskat hemma ännu fick det alltså bli en ganska liten batch i experimentellt syfte. Mäskade in vid 66-67 grader - värmde vattnet till ungefär 75 grader och tillsatte malten, justerade sedan med litet kallvatten och så vidare till jag uppnådde rätt temperatur. Sedan ställde jag in grytan i ugnen i ungefär en timme innan jag tog ut den och värmde upp mäsken på spisen till ungefär 75 grader och mäskade ut. Jag hade inga salter att tillgå så tillsatte lite bakpulver för att försöka motverka syrlighet från den rostade malten.

Efter detta kom det steg jag var mest rädd för - avsilningen/lakningen. Lakade med cirka 4,5-5 liter 77-gradigt vatten. Fick tillslut ut ungefär sju liter vört. Det kom dock med en hel del skalrester i grytan - något som tål att tänkas på i framtiden. Mätte densiteten innan kok och det låg på 1059.

Kokade upp vörten och tillsatte 3 gram Columbus och 7 gram Pioneer som 60-minutersgiva. När 20 minuter återstod av koket åkte 10 gram East Kent Goldings i grytan och i aromgivan (5 minuter) tillsatte jag 20 gram Nelson Sauvin. Jag hade även i protafloc och jästnäring.

Efter koket spädde jag sedan vörten till 9 liter och ställde ut jäshinken i snön på terrassen. När det kylts ner till under 30 grader tog jag innan jäshinken och tillsatte jästen (har för mig att det var runt 28 grader). Under tiden hade jag mätt OG som låg på 1047.

Idag tog jag ut ett densitetsprov eftersom det börjat gå en tid mellan bubblorna, SG är för tillfället 1018. Jag tror att det kan gå ner ytterligare en bit, då det trots allt fortfarande finns en liten aktivitet. Ölet smakade faktiskt helt okej, om än något tunt och förstås omoget. Det fanns en lätt syrlighet - som jag tror kommer från chokladmalten och inte infektion (påminner lite lätt om Rikards öl "Hraukr" på det sättet, för de som vet). Alkoholhalten på 3,8% är givetvis något för låg för öltypen - tanken var att efterlikna en svagare amerikansk brown ale - men å andra sidan känns det inte som superseriöst försök att brygga en "true to the style"-öl heller.

Förhoppningsvis blir ölet drickbart när det är färdigt och då kan ni räkna med någon liten rapport om hur det smakar!

onsdag 22 december 2010

En liten julspecial - videoblogg

Så, tänkte bara smita in här innan den värsta julstressen börjar här hemma och posta en liten julhälsning utifall det inte blir något mer inlägg innan jul.

Eftersom det är inspelat helt spontant och utomhus så är det skakigare och flåsigare än vanligt (det är ju trots allt bortåt -25° ute!). Trots detta så är jag nöjd med att kunna presentera denna lilla julhälsning!

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 720p för bästa kvalitet. Ds

tisdag 21 december 2010

Valsviken Vinterporter

Julafton kryper allt närmare och temperaturen utomhus börjar närma sig -25°. Snön ligger kompakt på marken och allt är tyst och fridfullt. Medan sambon pysslar lite med att slå in de sista julklapparna (vilket hon är oerhört duktig på) passar jag på att ta mig en öl för att värma mig.

Vad passar bättre än en liten flaska imperial stout? Valsviken Vinterporter, som den heter, bryggs av Nynäshamns Ångbryggeri och lagras i lika många månader som den innehåller maltsorter - nämligen 7. Förövrigt ligger den på 9,1% och kommer i en fin vit pappkartong med lite sjökorts-liknande mönster på. Detta gör att det känns lite speciellt att öppna den, mysigt!

Hursomhelst, nog pratat, dags för en recension!

Vätskan som så sakteligen porlar ner i glaset från den lilla flaskan har en nästintill svart färg med ett minimalt beige-aktigt skum. Skummet lämnar inga rester på glaset.

Sötlakrits, tjära, mörkrostat kaffe och vissa mineraltoner gör sig genast påminda i doften. Allt detta avrundas av en lätt jordig och träig humleton som drar åt det engelska hållet.

Även när det kommer till smaken så hittar jag stora toner av sötlakrits, tjära och just mörkrostat kaffe. I bakgrunden finns vissa inslag av torkade frukter som nästan drar åt portvins-hållet.

Ölet är medelfylligt och kolsyran ligger någonstans mellan låg och medel. Bubblorna är små och mjuka.

Mmm... detta var en trevlig bekantskap. Dock tycker jag mer att det känns som en imperial stout än en imperial porter, men det är ju så diffust det där. Hursomhelst så rekommenderar jag den verkligen! Eftersom bryggeriet själva har lagrat den i 7 månader föreslår jag att ni dricker den på en gång, även om jag tror även den kan sparas något år eller två så tycker jag den är väldigt balanserad och välavrundad redan nu!

Betyg? 4,2 av 5. Mycket trevligt!

lördag 18 december 2010

Ölprovning hos föreningen Round Table

Detta är något jag väntat ett tag på att få skriva om här på bloggen - anledningen till att ni inte hört något tidigare är att det har varit hemligt in i det sista. Anledningen till att det är så kul att skriva om är att det är så otroligt kul att kunna få sprida ölkultur hos nybörjare!

Via en bekant så fick jag erbjudandet att hålla i en ölprovning för en förening vid namn Round Table för någon månad sedan. Round Table är en förening för yngre män mellan 22 och 40 och målet är att främja kamratskap och att nätverka. Först var jag lite fundersam till att ställa upp - man vet ju aldrig vilka förväntningar folk har på ens kunskaper osv. Men eftersom det knappast finns ett överflöd av ölkunniga/ölintresserade här i Värmland så bestämde jag mig för att tacka ja.

Ett antal telefonsamtal och mail senare så var ölprovning bestämd. Glas och dylikt hyrdes hos det lokala stadshotellet och lokal hade de sedan innan. Antalet deltagare var 20 personer så det behövdes en hel del glas. Dock blev det en liten ändring av lokalen till en festlokal några kilometer utanför stan - men eftersom de stod för taxi var det inga problem.

Så efter lite förberedelser och research började det dra ihop sig mot fredag den 17 december - datumet då provningen skulle hållas. En taxiresa senare så var jag på plats, jag mötte upp Hasse som var den som ordnat med allt praktiskt och även kontaktat mig, vi småpratade lite och sedan en dryg timma senare var det dags att köra igång.

Eftersom det var fredagskväll så var de flesta förväntansfulla och hoppades på att få ta sig en öl eller två. Alla var glada och blev positivt överraskade när de insåg att det vankades ölprovning! Efter lite kort föreläsande och berättande om mig själv, ölets historia och olika öltyper med mera så var det dags att ta in den första ölen för kvällen.

Kvällens första öl var Hofbräu München Oktoberfestbier. Anledningen till att vi började med denna är att den är en frisk och enkel lageröl i tysk stil. De flesta tyckte den var trevligt och ord som "mineraler", "järn och "gräs" började spridas vid diskussionerna kring de två långborden där deltagarna satt. Jag berättade lite om bryggeriet och stilen och såsmåningom började det bli dags för nästa öl.

Det andra ölet för kvällen var Bernard Světlý Ležák - en lite ovanligare tjeckisk pilsner som nästan ingen i gruppen hade druckit eller hört talas om tidigare. Jag berättade lite om stilen, Tjeckien och ett par i gruppen delade med sig av sina reseminnen från just Tjeckien. Smakbeskrivningar som dök upp i diskussionerna var "strävare än den första ölen", "gräs", och "fruktigt". De flesta var åtminstone överrens om att den var beskare/humligare än oktoberölen.

En stund senare var det dags för tredje ölet, nämligen Jämtlands India Pale Ale. Här var jag spänd på hur deltagarna skulle reagera på humligheten. Men innan det var dags att dricka den berättade jag lite kort om Jämtlands Bryggeri och mikrobryggerier i allmänhet och svarade på lite frågor kring detta. Jag körde även en kort genomgång av stilen india pale ale. Här var det mer blandade reaktioner än tidigare ord såsom "gräs", "smakar hembrygt", "jättebeskt" med mera nämndes kring borden. De flesta tycktes dock uppskatta den - vilket var roligt.

Det fjärde och näst sista ölet för kvällen var Oppigårds Winter Ale - ett öl som blivit något av en klassiker bland de svenska julölen. Efter lite kort berättande Oppigårds och lite diskussioner kring detta så var det dags att börja prova den. Här var det väldigt blandade reaktioner, ungefär hälften av gruppen gillade den och den andra halvan var lite mer skeptisk. Någon tyckte det smakade körsbär, någon tyckte det smakade julmust och någon annan tyckte att det var för mycket av allt. Intressant.

Kvällens sista öl var det klassiska trappistölet Chimay Bleue. Här berättade jag lite om vad ett trappistkloster är och lite om belgisk öl i allmänhet. Många var intresserade och någon reagerade över den höga alkoholhalten. Eftersom flaskorna blivit transporterade till festlokalen samma dag var jag lite orolig över att flaskorna skulle skumma över - med rätta. Som tur var blev det inga fontäner men det blev trots allt endel öl på borden. Lite torkning senare var provningen i full fart och det var många blandade omdömen.

Någonstans här var det dags att runda av och tacka för mig. Jag stannade en stund efter provningen och småpratade om öl- och reseminnen med några av deltagarna. De flesta uppskattade provningen mycket och ville att jag skulle återkomma i framtiden med en lite mer fördjupande provning. Jo jag tackar jag - det är alltid roligt när folk vill veta mer om öl. Som tack för att jag kom fick jag en flaska RT Sherry, en symbolisk och trevlig gåva med samma initialer som föreningen - Round Table. Kvällen fortsatte med god mat och dryck för deltagarna och jag själv hoppade in i en taxi hem.

En liten kul detalj var att drygt 20 minuter innan ölprovningen drog igång så gick strömmen, så provningen hölls med öppen brasa och levande ljus, vilket var både mysigt och häftigt! Det kändes verkligen rustikt. Själv är jag mycket nöjd med kvällen och jag tror jag hade minst lika trevligt som deltagarna!

Tack till alla deltagare för en trevlig tillställning!

tisdag 14 december 2010

Aecht Schlenkerla Eiche Doppelbock

En personlig favorit bland de tyska bryggerierna som det emellanåt dyker upp öl på Systembolaget ifrån är det Bambergs-baserade bryggeriet Braueri Heller - mer känt som Schlenkerla.

Precis som jag så har det förutom Aecht Schlenkerla Rauchbier Märzen som finns i det ordinarie sortimentet, dykt upp ett par olika öl från dessa bryggare under de senaste åren. Bland dessa Aecht Schlenkerla Rauchbier Urbock och nu alltså Aecht Schlenkerla Eiche Doppelbock som detta inlägg ska handla om.

Egentligen finns det inte så mycket mer att tillägga så vi kör genast igång med en recension!

Ölet har en klar kopparröd färg med ett medelstort vitt skum. Skummet lämnar så gott som inga rester på glaset.

Direkt man börjar dofta på ölet förstår man att detta är något annorlunda jämfört med bryggeriet andra rököl. Om det sedan beror på att man här använt sig av ek när man rökt malten istället för bokved som dessa bryggare traditionellt sätt använder sig av eller inte vet jag inte, men här handlar det om en mer subtil rökarom än i de andra ölen. Det som främst slår mig är att charkuteri-inslagen inte är lika närvarande i detta öl som det annars brukar vara från dessa bryggare. När man har kommit förbi de rökiga tonerna av blöt lägereld och tjära så kommer en härligt karamellig maltkaraktär fram. Allt detta rundas av med hjälp av en stram, gräsig humlearom.

Smaken är som vanligt inte riktigt lika rökig som doften antyder. Här finns rejäla toner av karamellig malt, torkade frukter och lätta inslag av mandelknäck. Rökmalten finns också den såklart med i bilden men blir mer ett kompletterande inslag snarare än dominerande i smakbilden. Precis som doften lovar så rundas ölet av med en återhållsam men stram efterbeska. Trots att ölet ligger på 8% så är det förvånansvärt lättdrucket.

Ölet är medelfylligt med en kolsyrehalt som ligger något över medel. Bubblorna är små och lätt stickiga.

Detta är verkligen på många sätt ett häftigt och intressant öl. Kul är det också att det kommer till Systembolaget såhär några veckor innan jul, för jag tror nämligen att det passar utmärkt till allt rökt och kallskuret som julbordet erbjuder.

Betyg? 3,8 av 5.

fredag 10 december 2010

Öl från Island - videoblogg

För att fira att vi har fått över 200 medlemmar i vår Facebook-grupp bestämde jag mig idag för att göra ett litet videoblogginlägg dagen till ära!

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 720p för bästa kvalitet. Ds

I all extas glömde jag dock bort att ge ölet i fråga ett betyg, så det gör jag här. Den isländska lavan får 4,1 poäng av 5 möjliga.

torsdag 9 december 2010

Lägg till oss på Facebook!

Tänkte bara göra en liten kort påminnelse om att vi också finns på Facebook. 187 personer har redan hittat dit, men ju fler som addar oss ju roligare blir det ju!

Dessutom lägger vi ut lite mindre notiser och annat smått och gott där som är för smått för bloggen. Sen finns det ju ett utmärkt tillfälle för diskussioner och en lite närmare interaktion mellan er läsare och oss!

Så, klicka här och gå in och gilla oss eller så trycker ni bara på "gilla"-knappen högst upp till höger. Väl mött!

onsdag 8 december 2010

Dugges Rudolf Ren Ale

Sist jag provade detta öl var det en infekterad flaska jag drack. Det var någon gång innan jul 2008, men i år är det åter dags att ge den en andra chans. Precis som titeln på inlägget antyder så är det Rudolf Ren Ale från mölndalsbaserade bryggeriet Dugges Ale- & Porterbryggeri som det handlar om. Ölet är en mörk ale på 7% där man inte snålat på den mörka malten.

Egentligen behövs ingen närmare presentation än så utan vi kör igång med en recension!

Strålen som sakta fyller ölkupan är av en mörkbrun karaktär och såsmåningom bildas ett medelstort cappuccino-aktigt skum i glaset. Skummet lämnar vissa rester på glasets insida.

Mörkrostad malt med inslag av jordigt kaffe och vörtbröd är det första som möter näsan när man börjar dofta på ölet. Bakom alla dessa rostade toner finns fina jästiga toner av torkad frukt och madeira.

Smaken är inte riktigt lika rostad som doften antyder. Även om det även här finns inslag av alltifrån kaffe, kakao och vörtbröd så rundas allt detta av med en rejäl gräddighet. Ölet känns verkligen krämigt på något vis. Det finns också inslag av torkade frukter och björnbär. Ölet avslutar med en vad jag skulle vilja kalla för engelsk humlekaraktär.

Ölet är fylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka

Helt klart ett trevligt julöl även om priset på 38:50 kanske är i högsta laget med tanke på vad man får för pengarna. Hursomhelst tror jag att den skulle passa fint till julnötterna!

Betyg? 3,7 av 5.

tisdag 7 december 2010

En dansk i bara mässingen

Jacobsen som ölet i detta inlägg snart ska handla om kan man säga är Carlsbergs "experiment-bryggeri". Detta lilla bryggeri har ett flertal öl i sin portfolio. Jacobsen Brown Ale och Jacobsen Saaz Blonde får väl sägas tillhöra de mer kända i Sverige.

Men nu är det ju inte dessa öl vi ska prata om utan Jacobsen Golden Naked Christmas Ale precis som titeln och inledningen på inlägget antyder. Ölet är kryddat med intressanta saker såsom apelsinskal fänkål, kanel och plommonjuice med mera - en ganska annorlunda kryddblandning med andra ord.

Hursomhelst, dags för en recension!

Ölet har en klar rödbrun färg med ett kompakt beige-aktigt skum. Man börjar fundera lite smått över var "golden" kommer in i bilden.

En kraftig maltprofil som balanseras upp av en trevlig kryddighet från apelsinskalen och kanelen är det första som slår en tillsammans med en lätt ton av amerikansk humle. Jag vet inte om det är kryddorna men ölet känns lite lätt belgo-inspirerat.

Wow! När det kommer till smaken så slår verkligen fänkålen och plommonjuicen till på allvar. Här finns toner av såväl lakrits som en fruktighet från plommonjuicen. Dock så är det ändå malten som står i centrum tillsammans med lätta cirtusaktiga toner från den amerikanska humlen som ölen är humlad med.

Ölet är medelfylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och lätt stickiga.

Jacobsen har lyckats göra en annorlunda julöl som verkligen sticker ut. Enda nackdelen är att det känns som att ölet blir lite lätt baktungt i all sin kryddighet, maltighet och fruktighet. Det saknas lite balans för ett högre betyg.

Betyg? 3,6 av 5.

söndag 5 december 2010

16th Anniversary Wood Aged DIPA

Detta måste vara ett av de längsta namnen på ett öl som jag sett hitills. Hela namnet, inklusive bryggeri utan förkortningar, blir alltså Great Divide 16th Anniversary Wood Aged Double India Pale Ale. Ölet är alltså en DIPA på 10% (8,5% enligt importören Great Brands) lagrad med ekchips.

Just fatlagring och andra typer av lagringar som på ett eller annat sätt inkluderar trä på ett eller annat sätt är som tidigare nämnt en stark trend inom dagens mikrobryggerikultur. Det som jag tror är anledningarna till detta är att det för det första ger en annan dimension till vissa öl och att det för det andra får ett annars mediokert öl att verka vara något alldeles särskilt.

I det här här fallet handlar det om en DIPA, något som gör att jag helst inte vill att lagring är med någonstans i titeln överhuvudtaget då humlen kommer bäst tillrätta om den är så färsk som möjligt. Dessutom vill jag ha mina DIPO:r ganska brutala och superbeska med en fräsch humlearom.

Nåja, egentligen ska man inte ha några förutfattade meningar även fast det är svårt ibland. Vi kör igång med en recension!

Färgen är kopparröd med ett litet beige-aktigt skum. Skummet lämnar vissa rester på glaset under tiden man dricker den.

Doften innehåller inte helt oväntat mycket av både amerikansk humle och karamellmalt. Humlen drar åt tallbarr och cirtusfrukter men dränks nästan av träiga vaniljtoner från ekchipslagringen. Alltihop rundas av med stora toner av toffeekola från karamellmalten.

Smaken är oväntat bitterbesk med en rejäl bakgrund av kola och karamellmalt. Tyvärr så är inte humlekaraktären så komplex utan man känner främst toner av tallbarr och gräs men även dessa smaker har svårt att slå igenom karaktären av vanilj och kokos som kommer från ekchipslagringen.

Ölet är medelfylligt till fylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små och lite lätt stickiga.

Hmm... nej varken jag eller David blev direkt superimponerade av denna skapelse. Dock vet jag inte om idén är särskilt bra varken på papper eller i verkligheten. När dessutom priset ligger på 92:90 för en bomber så är det med visst vemod man inser att det är bland de sämre DIPO:r man druckit.

Betyg? 3,4 av 5. Småtrevligt, men "wow-upplevelsen" uteblir.

måndag 29 november 2010

Örebro Öl & Whisky Festival 2010, del 3

Brill & Co med Mikkellers Big Worse i förgrunden

Så, då är det dags att skriva den tredje och avslutande delen om Örebro Öl & Whisky Festival 2010. Denna del kommer mestadels att handla om de oerhört spännande öl vi drack hos Brill & Co som satte ihop en liten specialprovning för mig och David.

Ett de längre stoppen gjordes hos Brill & Co:s monter. Där brukar det gå att testa många annorlunda öl från många olika bryggerier. Ett av de första där blev 3 Fonteinen Doesjel som var en utmärkt, torr gueuze med många härliga syrliga inslag, inte helt olik den som kom på Systembolaget för ett tag sedan. Vi provade även en liten skvätt av 3 Fonteinen Schaerbeekse Kriek som dyker upp på Systembolaget nu i december.

Sen var det dags för mer öl från samma monter. Nøgne Ø God Jul Islay Edition var en av de häftigaste ölen, riktigt häftig blandning av kryddig julöl och rökig whiskybomb. Grymt! Sedan provade vi också Mikkeller Big Worse som var ett kraftfullt och trevligt barley wine i amerikansk stil.

När de norska och danska ölen var provade var det dags för några smakprov av tre välkända amerkanska öl som egentligen inte behöver någon närmare presentation. Port Brewing Older Viscosity, AleSmith Decadence och Three Floyds Behemoth. Tilläggas bör att vi bara drack runt 2-3 centiliter av dessa öl, då de både var dyrbara och starka.

Innan vi begav oss hemmåt gick vi också förbi Hantverksbryggeriet en andra gång och fick oss ett litet smakprov av deras blåbärslambik Alkemisten. Den var härligt syrlig och rensade upp perfekt efter alla tunga öl!

Som avslutning på denna lilla serie vill jag tacka alla som gjorde denna tillställning möjlig! Extra stora tack går ut till Oppigårds, Närke Kulturbryggeri, Nynäshamns Ångrbryggeri, Hantverksbryggeriet och Brill & Co för deras generositet och trevliga bemötande!

lördag 27 november 2010

Tomtens homie

Eller hur skulle man annars tolka denna moderna tolkning av en belgian strong ale? Mikkeller presenterar sin julöl Santa's Little Helper såhär:

"Santa's Little Helper 2010 is a dark, strong Belgian ale lightly spiced with Christmas spices. Enjoy it now or keep it in the cellar for many years to come."

Låter inte detta lovande så säg?

Strålen som sakteligen fyller upp glaset har en mörkbrun färg, men medan glaset fylls upp verkar den mer svart än brun. Det beige-aktiga skummet lämnar rejält med rester på glasets insida.

Doften är riklig men balanserad av julnötter, kanel, muskot, apelsinzest och belgojäst. Dock finns det, som alltid med Mikkeller, en modern twist på det hela. Alla dessa godsaker balanserad upp av en stram humlighet som drar åt det tyska hållet. Även om det inte är någon humlebomb så är den betydligt mer humlig än en vanlig belgare.

För ovanlighetens skulle så är faktiskt smaken bättre än doften - inte helt sällan så brukar ju fallet vara det omvända. Här känner man stora toner av främst julnötter från den rostade malten, torkade frukter och apelsinzest men även en gräsig humlighet och en rejäl touch av belgojäst. Apelsinzesten märks extra mycket i eftersmaken tillsammans med en lätt restsötma.

Ölet är fylligt. Kolsyrehalten ligger någonstans kring medel med små, lätt stickiga bubblor.

Mmm! Det här är verkligen något jag kan rekommendera. Trots att det är väldigt många olika dofter och smaker som trängs för att komma fram så är det fortfarande ett väldigt balanserat öl som det handlar om. Passar nog utmärkt till julbordets alla ostar och chokladpraliner.

Betyg?

4.o av 5 - väldigt gott redan nu men kan nog bli fantastiskt med lite lagring!

fredag 26 november 2010

Örebro Öl & Whisky Festival 2010, del 2

Gött snack hos Västeråsbaserade Hantverksbryggeriet!

Vart var vi någonstans? Jo jag ska ta vid någonstans kring när vi hade avslutat våra glas med Elevator och hade gått vidare för att kika runt hos de andra bryggerierna på festivalen. Efter denna eminenta dubbel bock så var det dags att prova lite fler intressanta brygder. Jag kommer att skriva i en ungefärlig ordning, vissa montrar återkom vi till så därför skriver jag ibland ihop flera besök till ett stycke.

Bland annat så kikade vi in till Darren på BeerSweden i hans monter och fick prova några droppar Lava från Ölvisholt Brygghus. Senare provade vi även lite Red Horizon och There Is No Santa vid densamme bloggaren, dessa var smakprover som hade blivit över från några av videobloggarna han hade spelat in tillsammans med diverese importörer och bryggare. Red Horizon var väldigt speciell och nästintill spritaktig, förmodligen beroende på sakéjästen.

Föregående år hade jag totalt missat Nynäshamns Ångbryggeris monter, i år skulle jag inte upprepa samma misstag. Två stabila öl i form av Indianviken Pale Ale och Mysingen Midvinterbrygd intogs där, men även en fantastiskt god porter i form av Valsviken Vinterporter provades. Detta är ett nytt öl som kommer på Systembolaget längre fram i vinter. Ölet är lagrad i 7 månader, men den kändes nästan ännu mer åldrad. Rejäla toner av plommon och hårdrostad malt. Mums!

Sedan så gick vi åter till Närke Kulturbryggeri där jag, David och Rikard bestämde oss för att vi skulle ta ett varsitt smakprov för att sedan smaka av varandra. Rikard tog Anders Göranssons Bästa Rököl, David tog Fyra Flammor (om jag inte minns helt fel) och jag själv tog Black Golding Starkporter. Alla tre var riktigt goda men häftigast var nog ändå rökölet.

Vi hamnade även hos Hantverksbryggeriet där vi provade många småprover av deras olika öl. Höjdpunkterna kom dock vid ett senare besök vid samma monter då vi fick prova 2006 och 2008 års årgångar av deras barley wine Baronen. Här snackar vi kvalitet!

Ett tredje och avslutande inlägg där vi pratar om endel spännande öl vi provade hos Brill & Co kommer senare!

(Länkar och stavning fixas senare)

torsdag 25 november 2010

Dos Equis XX

Fina namn är lika med fina öl. Eller? När svågern kom hem från Teneriffa hade han köpt med sig en flaska för mig okänt öl, något som uppskattas starkt! Ölet som det handlar om heter Dos Equis XX från Mexikanska bryggeriet(?) FEMSA och klassas som en Pale Lager.

Det finns inte så mycket mer att tillägga så vi kör igång med en recension!

Strålen som rinner ut ur glaset har en blek guld-aktig färg med ett litet smutsvitt skum. Ölet lämnar inga rester på glasets insida.

Doften är svag av billig malt, majs och en lätt gräsig humleton. Inte helt olik andra öl i samma kategori.

Smaken är även den dominerad av billig malt med brödiga inslag. Beskan är minimal och dränks i en sötaktig majssmak. Skulle jag uppskatta den så tror jag inte den ligger på mer än kanske 5 IBU.

Ölet är tunt. Kolsyrehalten är hög med medelstora, stickiga bubblor.

Till att börja med vill jag tacka min svåger Linus för att han köpte denna öl åt mig och släpade med den hela vägen från Teneriffa till Kristinehamn. Sen att det kanske inte var den häftigaste ölen i världen kunde ju inte han veta. Den hade ju åtminstone ett häftigt namn!

Betyg? 1,8 av 5. Njäe...

onsdag 24 november 2010

Örebro Öl & Whisky Festival 2010, del 1

I lördags var det så äntligen dags för ett besök på Örebro Öl & Whisky Festival. Även om det verkar finnas blandade åsikter om festivaler överlag i ölbloggosfären tycker åtminstone jag att det är intressant att få prova lite nya öl, snacka med andra ölbloggare och ölintresserade, samt bryggare och importörer.

Efter en snabb rundtur i lokalen kom vi fram till delen där de svenska mikrobryggerierna fanns placerade. Vi inledde med att prata lite snabbt med Mattias Hammenlind på Sigtuna Brygghus, samt prova deras nya Bundeslager. Kanske inte det roligaste ölet för en ölnörd, som Mattias mycket väl påpekade, men å andra sidan ett bra öl att börja med. Det var hursomhelst ett rensmakande, maltigt, brödigt och trevligt öl som jag helt klart kan tänka mig att dricka en varm sommardag. För övrigt vann ölet pris för bästa lager på festivalen och jag kan förstå att det gick hem hos många. "Tyskt" är väl en bra beskrivning, tycker jag.

Efter detta blev det ett besök hos Björn på Oppigårds. Ett smakprov av Bangalore Twice befann sig snabbt i våra glas och det är bara att konstatera att det är ett kvalitativt öl. Visst, personligen hade jag önskat ytterligare lite mer arom samt lite mindre sötma, men det inger ändå hopp för oss som är sugna på mer svensk dubbel-IPA. Det verkar finnas delade meningar i ölsverige huruvida "humlebomber" är överrepresenterade eller inte. En del tycker att humlehysterin har gått för långt, medan vissa vill ha mer av det. Själv ser jag gärna fler exemplar av stilen - antalet dubbel-IPA som bryggts i vårt land går ju nästan räkna på ena handens fingrar ...


Sedan blev det mer dubbel-IPA; den här gången från Skottland i form av Hardcore IPA från BrewDog. Personligen tycker jag till exempel att Punk IPA är en rätt tråkig historia, men det här var faktiskt överraskande bra. Fräscht, tropiskt fruktigt och kådigt skulle jag vilja påstå. Kan inte komma på att jag druckit något bättre från BrewDog. Tilläggas bör att vi hade problem att hitta till importören - Cask Sweden - men tillslut hittade vi dem efter att ha frågat Darren (tack för det!).

Haandbrygeriet-öl på fat är inte vanligt i Sverige, men här fanns fyra stycken att välja på, och Odin's Tipple blev både Fredriks och mitt val. 5 cl skulle kosta 30 kronor (i kuponger), vilket ju givetvis är en del. Nu fick jag dock 15 cl istället vilket ju kändes generöst, men å andra sidan kanske inte helt ultimat då det trots allt är en imperial stout på 11%. Ett riktigt gott öl med fina rostade toner, choklad, russin med mera. Kändes som det var en del restsötma.

I samma monter som Haandbryggeriet stod Närke Kulturbryggeri och efter litet snack med Håge fick Fredrik litet Bäver i sitt glas. Det första som slog mig var "massor utav läder" i doften och den smått bisarra idén att brygga öl med bävergäll visade sig inte vara så hemsk ändå.

När jag var på besök/ölprovning hos Närke i våras berättade de om den samarbetsbrygd de nyligen gjort nere i Tyskland med Beck Bräu och De Molen: Elevator. Valet av nästa öl blev därmed inte särskilt svårt - ölet var maltigt, sött, med viss trevlig gräsig humlearom och bra beska samt lätt värmande alkoholtoner. Det kändes välgjort och intressant.

(Smakbeskrivningarna av ölen blir väldigt generella och ur minnet eftersom jag anser att en del av charmen med festivalen försvinner om man går runt med ett block och detaljerat skriver ner allt, men jag försöker göra mitt bästa.)

Mer om festivalen kommer i ett senare inlägg.

fredag 19 november 2010

fatkoll.se

Även om det här redan skrivits på ett antal bloggar skriver jag ändå, man vet ju aldrig om någon missat.

Efter succén med den utmärkta Systembevakningagenten kommer nu samma personer med fatkoll.se. Precis som det låter är det ett enkelt sätt att hålla reda på vad som finns på fat på pubarna i din stad! Smart, va?

torsdag 18 november 2010

Inför Örebro Öl & Whisky


Nu är det alltså mindre än ett dygn kvar till dörrarna för årets upplaga av Örebro Öl & Whisky Festival öppnas. Fredrik och jag kommer, som tidigare nämnt, först närvara på lördag - men vi får hoppas att det finns öl kvar så det räcker även då.

Värt att nämna är att det eminenta norska bryggeriet Haandbryggeriet kommer att gästa festivalen - man kommer nämligen stå i samma monter som Närke Kulturbryggeri. Haandbryggeriet kommer ha fyra fatöl på festivalen - Røyk uten ild, Dobbel Dose IPA, Odin's Tipple och Norwegian Wood. Själv är jag osäker huruvida bryggeriets funnits på fat i Sverige tidigare - kanske är det första gången?

Närke Kulturbryggeri kommer ta med sig gamla trotjänare såsom Örebro Bitter och Slättöl, men även det tämligen nya ölet Skvatt GALEn och litet ovanligare öl som Anders Göranssons Bästa Rököl och Pannknektarnas Porter. Det ryktas också att ytterligare ett öl ska finnas - det hette någonting med Kaggen... är det där ölet som sägs ligga högt upp på den där ratingsidan kanske?

Från Oppigårds kommer intressant nog alldeles splitternya Spring Ale 2011 (vilket är ett annat öl än det som fanns att köpa på Systembolaget under våren 2008 och 2009), bryggeriets första dubbel-IPA Bangalore Twice samt fantastiska Amarillo. Utöver det finns även några av bryggeriets vanligare öl representerade.

Sigtuna Brygghus har också med sig ett helt nytt öl, nämligen Bundeslager. Den för Sverige tämligen ovanliga öltypen altbier finns också representerad i form av Verstehe Nicht Alt. Det ryktas också att de sista flaskorna Ace of Spades kommer finnas med. Spännande.

Stefan på Beer Drivel har skrivit två inlägg där han mer ingående har luskat fram vad mikrobryggerier såväl som importörer har med sig.

Vad skulle jag då rekommendera att man provar?

Det är givetvis svårt, eftersom det finns väldigt mycket kul. En rekommendation är dock att börja med de lättaste (alkoholsvagaste) ölen först, och sedan gå på det tunga artilleriet. Så gott som alla öl jag nämnt i det här inlägget tycker jag är värda att prova - om man nu inte har gjort det förut, och det kommer givetvis att finnas en uppsjö med andra intressanta produkter på festivalen.

Det jag lärde mig av förra årets erfarenhet är dock att man helt klart får sätta upp begränsningar - det finns ingen möjlighet att prova allt utan att det börjar snurra rejält i huvudet och plånboken blir tom efter allt spring efter kuponger. Prova bara det man verkligen vill, och försök undvika alltför många spontana inköp. Vatten kan också vara en bra idé att dricka rikligt av.

tisdag 16 november 2010

50.000 unika besökare! (Skrytvarning)

På lite knapp ett år och fem månader så har det trillat in över 50.000 unika besökare här på Ölkultur med David & Fredrik. Då pratar vi ändå bara om de unika besökarna sedan vi lade in räknaren den 22 juni 2009. Sedan bloggen startade i januari 2009 har vi haft 72.992 unika besökare och ett totalt antal sidvisningar på 129.739 enligt bloggtoppens statistik.

Smått fantastiska siffror för en blogg som började med några knapphändiga ölrecensioner för snart två år sedan. Jag hoppas att ni vill fortsätta följa mina och Davids öläventyr här på bloggen och att vi tillsammans kan sprida god ölkultur.

Tack alla besökare, ni är bäst!

måndag 15 november 2010

På lördag smäller det!

Eller ja, egentligen smäller det redan på fredag då Örebro Öl & Whisky Festival går av stapeln för tredje året i rad, men det är först på lördagen som jag och David kommer att närvara.

Så om ni vill träffa oss tillsammans med alla bryggerier, importörer och bloggare så är det alltså lördagen som ni ska besöka festivalen.

Räkna med fler inlägg både före och efter festivalen här på Ölkultur!

Ps. Vore kul att veta vilka som kommer, hojta gärna till här så kan vi mötas upp och snacka över någon trevlig öl! Ds

söndag 14 november 2010

Hantverksbryggeriet Julnarren

Hantverksbryggeriet är ett av landets minsta bryggerier. Julnarren (även kallad Vinternarren) är bryggeriets julöl, och finns i år tillgänglig på tre stycken Systembolag i Västerås. På flaskan står det "Extra Strong Ale" och ölet skulle väl annars kunna klassificeras som någon form av stark bitter eller Winter Warmer.

Färgen på ölet är rödbrun och tämligen klar. Det bildas ett stort, beigevitt skum som ligger kvar länge. En del skumrester på glaset.

Doften man möts av är framförallt knäckig med inslag av mandlar. En del torkade frukter finns också där, tillsammans med ett lätt kryddigt inslag. En helt klart angenäm doft - skönt med ett julöl som inte är ett alltför stort kryddkaos.

Smaken är småsöt och knäckig med drag av brända mandlar, torkad frukt och litet lätt värmande toner från alkoholen. Det finns också en del godisaktiga toner och ölet avslutar med en viss beska. Bra balanserat öl överlag.

Munkänslan är medelfyllig, och kolsyran är mjuk. Ölet känns lent i munnen.

Det här är ett bra öl som jag kan rekommendera för de som har vägarna förbi Västerås, även om det såklart kommer en uppsjö av andra julöl i år. Själv fick jag flaskan som gåva av en bekant.

Betyg: 3,6 av 5.

lördag 13 november 2010

Son of Nekron - satans god öl! Eller?


Bryggeriet Djævlebryg är ett danskt kontraktsbryggeri som nu, för första gången, finns tillgängliga på Systembolaget. Vad jag förstått så bryggs ölet för tillfället på Herslev Bryghus i Roskilde. Djævlebryg utmärker sig kanske allra mest genom att en krona för varje flaska Gudeløs som säljs doneras till den danska ateistföreningen. Nu är det dock den rökiga portern Son of Nekron som skall recenseras.

När man häller upp ölet i glaset möts man av en närmast svart vätska. Det bildas ett ljusbrunt, litet krämigt skum som lämnar en del rester på glaset. Ser inbjudande ut.

Doften har framförallt rostade och rökiga toner från malten. Lite kaffe och lätta toner av mörk choklad samsas med rök (både lite charkuterier och ved från en brasa). Det finns också litet toner av granbarr.

Smaken går i samma stil med lätta toner av rökt skinka, kallt kaffe och mörk choklad. Bränt trä och de där granbarren jag nämnde i doften finns även att finna här. Ölet är ganska torrt - vilket både har sina för- och nackdelar. De rostade tonerna är visserligen väldigt trevliga, men det känns som man skulle vilja ha lite mer sötma för att balansera upp det hela. Avslutningen är någorlunda besk.

Munkänslan är tämligen lätt - jag får nästan känslan av att den är lite väl tunn i kroppen. Kolsyran är medelmjuk.

Å ena sidan en väldigt drickbar porter med en hel del intressanta smaker, å andra sidan får jag lite intrycket av att det spretar lite för mycket emellanåt och jag känner mig inte jätteimponerad. Med det sagt är det fortfarande ett bra öl, så om man är förtjust i rökporter är det bara att springa till bolaget och handla en flaska. Det är ju trots allt inte en öltyp vi är bortskämda med.

Betyg: 3,5 av 5.

fredag 12 november 2010

Eriksberg Julöl

Många av julölen hos Systembolaget återkommer varje år. Denna är inget undantag. Eriksberg Julöl som den heter tillverkas av Carlsberg Sverige, men namnet är taget från det numera nedlagda Göteborgs-baserade bryggeriet med samma namn.

Hursomhelst, detta är ett mörkt lageröl på 5,6% inom stilen wienerlager. Detta är också stilen som de flesta massproducerade julöl tillhör.

Eftersom jag redan har tjuvprovat så är det dags för en recension!

Vätskan har en mörk kopparröd färg med ett medelstort beige-aktigt skum. Ölet lämnar vissa skumrester på glaset.

Doften är oväntat humlig på ett typiskt tyskt vis med inslag av örter och nyklippt gräs. Även om den är ovanligt humligt för att komma från Carlsberg så är det förstås ändå malten som står i centrum med många karamelliga toner.

När det kommer till smaken är det helt klart malten som står i centrum. Inslag av karamellmalt, knäck och rostade nötter får sällskap av en stram bitterbeska. Något som drar ner ölet är att de 5,6%:en lyser igenom till viss del - det finns helt enkelt inte tillräckligt med intressanta smaker för att bära upp den relativt höga alkoholstyrkan.

Ölet är medeltunt. Kolsyrehalten ligger någonstans kring medel med medelstora, lätt stickiga bubblor.

Jag är lite kluven, visst det är inte direkt fel, men samtidigt tycker jag detta vore rätt trist att ställa på julbordet när Systembolaget erbjudet så mycket annat gott.

Betyg? 2,9 av 5. Godkänt!

onsdag 10 november 2010

Old Ruffian


Amerikanskt barley wine är som bekant en vidareutveckling av de barley wine som har sitt ursprung i England. Ett vanligt återkommande exempel på amerikanskt barley wine som vi svenskar har fått stifta bekantskap med de senaste åren är Sierra Nevada Bigfoot - ett både malttungt, humligt, och rejält beskt öl som jag personligen värderar högt. Andra exemplar av stilen som funnits representerat på Systembolaget är det quebecanska Solstice d'Hiver - notera skillnaden mellan barley wine bryggt i USA och barley wine i amerikansk stil - som dessutom återkommer nu i år, om drygt en vecka samt Stone Old Guardian, Avery Hog Heaven, Rogue Old Crustacean samt väldigt limiterade släpp av Hvedegoop och Oatgoop (Three Floyds/Mikkeller). Ibland verkar gränserna mellan DIPA och amerikanskt barley wine vara ganska diffusa - men en bra redogörelse för detta kan läsas i tredje delen av Viktors inlägg om dubbel-IPA. För att förenkla, skulle jag vilja påstå att ett amerikanskt barley wine alltid har ett tillräckligt maltfundament för att kunna lagras och är sötare tillskillnad från de flesta "dubbla ipor" (som det ju så fint heter när vi försvenskar det), som definitivt är färskhetsvaror.

Därför tycker jag att det är kul att ett så bra exempel på amerikanskt barley wine kom nu i dagarna på Systembolaget. Det är givetvis Old Ruffian från Colorado-bryggeriet Great Divide jag talar om.

När man häller upp ölet i glaset strömmar en ganska grumlig ljusbrun/bärnstensfärgad vätska ut ur flaskan och bildar ett medelstort vitt skum. Inte så mycket rester.

Doften är tydligt maltig med toner av knäck. Det finns också inslag av mandlar/nötter samt humliga toner av kåda och omogen grapefrukt bakom en mer "allmän" fruktighet.

Smaken går i samma stil; den är ganska söt med en trevlig maltighet, knäck och nötter. Inslag av gräddkola finns också där innan ölet avslutar beskt med drag av omogen grapefrukt, tallbarr och kåda.

Munkänslan är fyllig. Vätskan är ganska len, även om det finns en medelstark kolsyra som livar upp något.

Ett rejält trevligt amerikanskt barley wine som både kan drickas färskt och lagras. Antar att den här flaskan hade en tid på nacken - något halvår? - men låter man den stå ytterligare ett tag kommer nog maltkomplexiteten fram ännu mer i smaken.

Betyg: 4,1 av 5.

tisdag 9 november 2010

3 Fonteinen Oude Geuze

Geuze - denna intressanta öltyp som bryggs och blandas av ett fåtal bryggerier i Belgien (Pajottenland) och knappast liknar något annat i ölvärden - är knappast något som är överrepresenterat på bolaget om man säger så.

3 Fonteinen Oude Geuze är en blandning av 1-årig, 2-årig och 3-årig lambic och kom på bolaget nu i början av november. Enligt exempelvis Ratebeer är det ett av de högst rankade ölen inom stilen, så frågan är om det lever upp till dessa förväntningar?

Ölet är orangegult och lätt grumligt i glaset och det bildas ett stort vitt skum som sedan sjunker undan. Inte några skumrester.

Doften har drag av vad som brukar karaktärisera öltypen: toner av ladugård/stall, gröna äpplen, citron - ja, mycket som amerikanerna brukar kalla för "funk" helt enkelt. Det är en trevlig doft, även om det för den ovane lambicdrickaren kanske inte låter så.

Smaken är sur och torr. Det finns tydliga inslag av omogna äpplen, citron och krusbär. Funk från brettanomyces (stall/ladugård) tillhör också smakintrycken och när man svalt känns det som många av dessa intryck finns kvar i eftersmaken.

Munkänslan är lätt, kolsyran är livlig - nästan lite för livlig till en början, men efter ett antal "whirls" som en viss bloggare brukar påpeka att man ska ge ölen, blir det litet bättre.

Det här är utan tvekan en trevlig geuze, som det skall bli intressant att återkomma till för att se hur den utvecklas. Ta chansen och köp medan den finns!

Betyg: 4,0 av 5.

måndag 8 november 2010

Black Albert

Det är inte varje dag man får chansen att dricka öl från De Struise Brouwers om man inte åker över till Ølbutikken, eftersom det är sällan Systembolaget tar in deras öl. Som tur är så finns det vänliga själar som är så generösa att de väljer att ge bort en flaska, tack Andreas (Marsiblursi)!

Precis som titeln på inlägget antyder så är det imperial stouten Black Albert som jag fick en flaska av. Ölet ligger på hela 13% samt 100 IBU - dvs en rejält kraftig imperial stout i flera bemärkelser.

Flaskan har stått ända sedan i slutet av augusti i mitt lilla ölskafferi, men så i helgen var det dags att korka upp!

Strålen som sakta rinner ut ur flaskan har en nästintill kolsvart färg. Skummet som bildas är tätt och ljusbrunt. Ölet lämnar inga skumrester på glaset.

Wow! När det kommer till doften så är denna verkligen ett riktigt monster-öl. Stora toner av choklad, hårdrostad malt, plommon, portvin, belgojäst och en en lätt jordig humleprofil. Flaskan har förmodligen något år på nacken och den har verkligen utvecklats härligt. En otroligt komplex imperial stout!

Även när det gäller smaken är det ett alldeles fantastiskt öl. Stora toner av torkade frukter med betoning på plommon gör sig påminda bakom all rostad malt och belgojäst. Egentligen vet jag inte om den är så jättebelgisk men den har något som skiljer sig från många andra imperial stouts. Ölets 100 IBU märks inte mycket mer än som en lätt jordig beska i eftersmaken, förmodligen på grund av den relativt höga restsötman.

Ölet är superfylligt med en medelhög till låg kolsyrehalt.

När öl är såhär bra så är det nästan så att superlativen inte räcker till. Enbart Närke Kaggen! Stormaktsporter och Goose Island Bourbon County Stout är bättre än denna när det gäller imperial stout i min bok. Dock finns det många fantastiska imperial stouts här i världen, det handlar helt enkelt om personliga preferenser.

Betyg? 4.6 av 5. Ruskigt bra!

fredag 5 november 2010

Funderingar kring Systembolagets lanseringar

Vi på Ölkultur har börjat fundera en hel del kring vem och vilka som får sälja sina öl via Systembolaget. På sistone har importör- och leverantörsmärken såsom St. Eriks och Mohawk fått ta stor plats på Systembolagets hyllor när det gäller svenskproducerad mikroöl. Inget ont om produkterna i sig, men detta väcker ju också en hel del frågor.

Man kan ju leka med tanken att ett öl som "ännu inte finns" konkurrerar ut ett öl som existerar och är både omtyckt och bryggt av ett välkänt bryggeri när det gäller en lansering på Systembolaget. För att detta överhuvudtaget ska ske kan man anta att Systembolaget får in någon form av varuprover från alla inblandade parter där de bedömer att ölet som "ännu inte finns" är mer lämpligt att lansera än det redan etablerade ölet. Detta görs som vi har förstått det av någon form av panel eller jury som ska förhålla sig neutrala/objektiva gentemot produkterna.

Den första frågan som detta väcker är ju varifrån varuproverna för "ölet som ännu inte finns" kommer. Bryggs de på ett litet experimentbryggeri någonstans? Vem bestämmer vem som får brygga där? Kan man skicka in en hembrygd? Får vi skicka våra hembrygder och i efterhand försöka få dem producerade? Löjliga tankar måhända, men man undrar ju hur det egentligen förhåller sig.

Anledningen till att vi publicerar detta inlägg överhuvudtaget är ren och skär nyfikenhet. När man tittar på det senaste årets nyhetssläpp så är en stor andel av ölet som lanserats så kallade importörs- och leverantörsmärken i stil med St. Eriks- och Mohawk-serien. Vi misstänker att andra öl från etablerade mikrobryggerier har fått lämna plats för lanseringarna av dessa öl.

Vi uppmanar både bloggare och bryggare men även importörer/leverantörer samt Systembolaget att ge sin syn på dessa frågor. Det vore intressant att få lite klarhet i dessa frågor då vi anser dem vara berättigade, speciellt eftersom vi i Sverige faktiskt har ett monopol när det gäller försäljningen av öl och andra alkoholhaltiga drycker.

(Vi reserverar oss för eventuella stavfel och mindre faktafel.)

onsdag 3 november 2010

De Dolle Arabier

De Dolle Brouwers är ett intressant belgiskt bryggeri. Framförallt har de väldigt lustiga etiketter - och så har de också kunskapen att brygga god öl. Oerbier är en favorit för egen del, som jag uppskattade mycket när den kom på Systembolaget för ett par år sedan (var det mars 2009 kanske?).

Nu är det dock Arabier det här inlägget skall handla om. En ljus belgisk stark ale på 8%.

Ölet är grumligt guloranget med ett stort vitt skum. Inte så mycket skumrester.

Doften är framförallt kryddig, nästan pepprig, med toner av gräs och lite citrusfrukter. Det finns också en viss ton av alkohol.

Smaken är ganska besk med en kryddor, apelsin, citronskal, örter och litet värmande toner från alkoholen. Det känns ganska maltigt, med en lätt sötma (nästan lite honung), som sedan övergår i en viss torrhet.

Munkänslan är medelfyllig, kolsyran är förhållandevis mjuk.

Det här är ett helt okej öl, även om det inte når ända fram. Jag har druckit godare belgare, om man säger så. På något sätt känns det som det är något som saknas.

Betyg: 3,2 av 5.

söndag 31 oktober 2010

Samuel Adams Imperial Series: Double Bock

Samuel Adams är ett sådant bryggeri som det tyvärr inte kommer så mycket nyheter till Sverige ifrån. Vi har iofs några trevliga öl från dem i Systembolagets ordinarie sortiment, men det vore helt klart roligt om det kom några av deras lite "extremare" öl.

Hursomhelst! Denna är alltså en del av deras "imperial series" som består av Double Bock, Imperial Stout och Imperial White. Nu är det den förstnämnda vi ska prata om. Just bocköl i allmänhet är något som, för mig, är väldigt underskattat. Jag tycker att ett riktigt bra bocköl kan vara helt i klass med ett schysst barley wine osv. Några bra exempel på detta är Andechser Doppelbock Dunkel, Kulmbacher Eisbock och den superstarka Samichlaus.

Nej, dags för en recension!

Vätskan har en rödaktig kopparbrun färg med ett minimalt vitt skum. Skummet lämnar inga rester på glasets insida.

Doften är stor och vinös med inslag av torkade plommon såväl som rågbröd och russin. Det finns även en viss toffee-aktig doft. Flaskan har något år på nacken, och det är verkligen till dess fördel då det har gett de 9,5%:en tid att mogna (iofs har jag inte druckit den färsk, men jag misstänker starkt att dessa härliga vinösa toner inte skulle ha varit lika stora i en färsk flaska).

Smaken lever inte riktigt upp till vad den ljuvliga doften lovar. Här blir det lite mer raka puckar med inslag av rågbröd, romrussin och en lätt blommig humleprofil. Ölet avslutar sött och värmande.

Ölet är fylligt med en medelhög kolsyrehalt.

Mmm, detta var verkligen trevligt. Trots att smaken inte helt levde upp till den fantastiska doften så är det fortfarande en väldigt värdig dubbelbock. Jag skulle verkligen kunna tänka mig att dricka denna framför en brasa i någon fjällstuga i vinter.

Betyg? 4,0 av 5. Ett heltrevligt öl.

lördag 30 oktober 2010

Bryggning av Imperial Porter

Förra lördagen var det åter dags för en bryggning. Efter en IPA på spraymalt, en saison på flytande maltextrakt med viss steepning och en bitter på spraymalt med steepning, så var det dags för en imperial porter där vi som grund använde spraymalt av olika sorter (3,5 kilo) med steepad chokladmalt och karamellmalt. Det blev en del problem med en gång - jag hade bara okrossad chokladmalt, men saknar kross så vi testade och köra i en matberedare. Det känns som det blev helt okej, även om det blev ojämnt där en hel del malt förblev okrossad.

Steepning av specialmalten.

Vi steepade sedan 750 gram chokladmalt och 900 gram karamellmalt, som jag hade över. Tog lite extra chokladmalt, eftersom jag misstänkte att en hel del skulle bli okrossat. Jag har nu två grytor - en 10-litersgryta och en 7-litersgryta. Vi steepade malten i den stora grytan vid 70 grader i cirka 40 minuter innan vi tog upp påsarna, tillsatte maltextraktet och började koka upp vörten i båda kastrullerna. För övrigt "vattenjusterade" vi med bakpulver i brist på annat, då jag fått tips om att det kan motverka en alltför kraftig syrlighet som kan komma från den rostade malten som ju sänker pH-värdet en del. Den stora grytan bestod av 2 kilo spraymalt (1 kilo ljust och 1 kilo mellanmörkt), 350 gram ekologisk honung och 500 gram mörkt muscovadosocker (+ den steepade malten), medan den lilla bestod av 1,5 kilo spraymalt (1 kilo mörkt och 0,5 kilo vetemaltextrakt).

Vi hade sedan en liten gryta bredvid där vi kokade 40 gram Pioneer-humle (9,2% alfasyra) för att utvinna mer beska. Vi hade även små bittergivor i de andra grytorna (10 gram i den stora, 5 gram i den lilla) samt smak- och aromgiva i den stora (20 gram Pioneer i 20 minuter, 30 gram EKG i 5 minuter). En lite smårörig sak var att vi blandade ihop humlesorterna (vi hade klippt av högst upp på båda så texten var borta) och är lite osäkra om det blev rätt, men det känns inte som det gör något i det här fallet. Detta var en bidragande orsak till att namnet "Kaosporter" växte fram allteftersom. Tillråga på allt glömdes även protafloc och jästnäring bort - det första kände jag kunde kvitta, men blev orolig för om jästen skulle orka utan jästnäring när det är en så stark vört. Tillsammans med aromgivan (5 minuter) tillsattes även 100 gram torkade tranbär.


Efter koket hade vi 10 liter öl (inklusive den liter "humleextrakt" som vi tillsatte) och spädde sedan efter en stunds kylning till 17 liter. Vi tillsatte sedan ett paket SafAle S-04 och efter det var det bara att hoppas att allt skulle gå bra.


Vi mätte OG till 1098.

I torsdags mätte jag densiteten och då låg det på 1032, vilket ger ett öl på cirka 8,7%. Det var fortfarande en viss aktivitet, så det är möjligt att det jäser ut ytterligare litet grann. Ölet var dock inte för sött, tvärtom var det en trevlig restsötma för tillfället, med en del toffee-toner och choklad. Kan nog bli ganska gott det här faktiskt.

Vi har tänkt tillsätta 25 cl bourbon och eventuellt också kaffe för att få fram en komplexare karaktär. Det blir nog mycket roligare så. Nu hade jag bara tänkt låta den stå och gosa till sig på jäskärlet någon vecka.

fredag 29 oktober 2010

Amerikanskt tema - Video

Precis som tidigare utlovat så är alltså videobloggen tillbaka på allvar! Förra avsnittet handlade om det fantastiska surölet Cantillon Kriek. Denna gång handlar det om två riktigt bra amerikanska öl, därav lite "amerikanskt tema", vilka det är får ni klura ut själva!

Min idé är att försök göra avsnitt med lite olika teman, typ belgiskt, amerikanskt, tyskt osv. I dessa avsnitt kommer jag att prova två eller fler öl. Annars tänker jag försöka göra avsnitt om lite häftigare öl där jag enbart fokuserar på ett öl.

Förutom några få småmissar börjar jag bli tämligen nöjd med upplägget. Hoppas ni finner lite inspriation och mycket nöje!



Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 720p för bästa kvalitet. Ds

torsdag 28 oktober 2010

Burköl från Marston's


Flera av de senaste ölrecensionerna jag skrivit på bloggen har handlat om just burköl. Då tänker jag främst på Oskar Blues Gubna och Fuller's London Porter. Det intressanta är att dessa öl har varit bättre än många liknande öl på flaska. Detta anser jag vara något mycket positivt då det kanske kan bidra till att spräcka myten om att burköl skulle vara något fult.

Hursomhelst, nu är det ett öl från det klassiska engelska bryggeriet Marston's som det handlar om, nämligen Pedigree Bitter. När jag först hörde talas om detta öl blev jag lite full i skratt då jag genast kom att tänka på hundmaten med samma namn, men eftersom jag har relativt bra erfarenhet av engelsk pale ale på burk så tänkte jag att det kunde vara värt ett försök!

Vätskan har en klar ljusbrun färg med ett medelstort vitt skum. Skummet lämnar endast lätta rester på glasets insida.

Torkat gräs, digestivekex och jordig engelsk humle är det första som möter näsan när man börjar dofta på ölet. Det är inga tunga dofter utan allt är lätt och luftigt. Inga krusiduller.

Även när det kommer till smaken är det främst digestivekex och engelsk humle á la East Kent Goldings och Fuggles. Lite mer beska hade inte skadat, dock. Tyvärr finner jag också en lätt metallisk smak, något som jag ofta hittar i lite mer "massproducerade" engelska öl, såväl på burk som på flaska.

Ölet är medelfylligt. Kolsyrehalten är relativt låg med stora, mjuka bubblor.

Det är verkligen kul att det börja drälla in lite mer roliga alternativ för öl på burk. Dock är detta ett öl som lätt försvinner i mängden av andra, bättre, öl. För det minst sagt överkomliga priset av 13:90 är den dock helt klart prisvärd.

2,8 av 5.

lördag 23 oktober 2010

Oktoberfest på Bishops Arms

I torsdags var det åter dags för den årliga oktoberfesten på Bishops Arms i Karlstad. De har kört den några år nu, och det är det andra året i rad som jag och David är med.

Efter en trevlig äppelmust-aktig fördrink så var det dags för att botansera bland kranarna med oktoberöl. Efter en snabb överblick bestämde både jag och David oss för att ta ett varsitt glas Weihenstephaner Vitus. Döm om min förvåning när vi fick en stor sejdel upphälld - det är ju trots allt en vetebock på 7,7 %. Dock skulle det visa sig vara en positiv överraskning då det visade sig vara ett väldigt trevligt öl.

Sen var det dags för den "obligatoriska" oktobermaten. Efter lite kallskuret i form av lufttorkad skinka, rökt fläsk och diverse röror och sallader var det dags för den varma maten. Fläskschnitzel, olika typer av korvar, kycklingvingar, ugnsbakade rotfrukter, surkål, rödkål, olika senapssorter, aoili och en hel del annat var vad som bjöds. Robust och trevligt!

Efter maten så var vi sugna på något lite mer "otyskt" så vi tog en varsinn kupa av Örebro Bitter, och oj vilken form den var i! Det är sällan man får ett så rivigt och härligt färskt glas av detta öl. Massvis av Cascade och East Kent Goldings, mums.

Dock så är ju inget Bishops-besök fullbordat innan man druckit något lite "häftigare". Efter en snabb överblick av vad som fanns i kylarna så bestämde vi oss för att dela på en Närke Kaggen! Stormaktsporter 2008. Till det modesta priset av 180 kr får den lov att anses vara ett fynd - speciellt med tanke på vad den kan kosta därute.

Avslutningsvis vill jag passa på att tacka den härligt utklädda personalen (typiska oktoberfest-kläder!) på Bishops Arms för en trevlig kväll!

fredag 22 oktober 2010

Mohawk Barley Wine och lite funderingar

Inte för att jag egentligen tycker det är något dåligt i sig, men jag tycker det är lite märkligt att ett så nytt och oetablerat märke som Mohawk har fått så otroligt stort utrymme på Systembolagets hyllor nu på sistone. Mohawk Rye IPA, Mohawk Extra IPA och Mohawk Summer IPA, Mohawk Stitch och Mohawk Barley Wine har redan kommit. Sedan har vi Mohawk Blizzard och två stycken Single-hop varianter på ingång i vinter/vår.

Förresten, då har vi ju bara nämnt Mohawk. Annars har ju Wicked Wine och Stefan Gustavsson kommit med en rad andra öl såsom Påsk Alt, Snowblind Strong Ale, Midvinternattens Mörker Strong Ale och Black Rocket Porter. Alla dessa 11 öl inom loppet av ett drygt år. Så många nya öl har knappast något av de andra mikrobryggerierna kommit in med på så kort tid. Alla utom Mohawk Rye IPA och Black Rocket Porter är bryggda hos Sigtuna Brygghus, de två förstnämnda är bryggda hos Slottskällans Bryggeri.

Personligen hade jag gärna sett t. ex Oppigårds Indian Tribute istället för t. ex Mohawk Extra IPA, och jag tror att jag har många på min sida. De andra, tja, de har varit av blandad kvalitet.

Hursomhelst! Nu är det inte alla dessa öl vi ska fokusera på utan nu är det Mohawk Barley Wine som bryggs av Stefan Gustavsson (precis som de andra Mohawk-ölen) på Sigtuna Brygghus. Ölet ligger på hela 10,5% och är alltså det starkaste hittills i serien.

Strålen som kommer ur glaset har en mörk kopparröd färg som nästan känns lite trögflytande. Skummet är smutsvitt och lämnar vissa rester på glaset.

Knäck, russin och mängder av humle är det första som möter näsan när man doftar på ölet. Dock känns det inte helt 100% - det är något som fattas.

Smaken är stor av just knäck och russin som avrundas av en rejäl bitterbeska. De två smaker som dominerar är sötma från malten och beskan från humlen. De andra lite mer finstämda smaker man brukar hitta i ett barley wine får trängas för att komma igenom.

Ölet är fylligt, kolsyrehalten ligger någonstans kring medel och hög.

Hmm... Nej jag vet inte riktigt, det finns många andra öl inom stilen som jag hellre hade sett på hyllan. Men men, det är ju kul att det är ett svenskt barley wine i alla fall.

Betyg? 3,3 av 5. Godkänt men något tråkigt och spretigt.