Vansinnesporter

För ett par månader sedan så bestämde sig David och en kurskamrat till honom på Bryggeriteknik i Ludvika vid namn Rikard för att brygga en porter utöver det vanliga. Här skulle man göra allt som stod i sin makt för att bryta mot de tyska renhetslagarna: Man adderade utöver de vanliga ingredienserna (malt, humle jäst och vatten) kaffe, russin, whisky, vete, farinsocker, ekchips, rökt malt, vinjäst och champagnejäst. Allt för att göra den så komplex som möjligt.

Nyfiken som jag blev så har jag via Rikard och David fått följa processen från okrossad malt till färdigtappad produkt och det var med stor nyfikenhet som jag förra helgen tillsist fick prova den.

Frågan är ju vad man kan förvänta sig av en sånhär öl. Balans, harmoni och drickbarhet är ju inte direkt de första begreppen man tänker på, speciellt inte om man tittar på ingredienserna ovan.

Eftersom jag inte heller på något sätt har varit inblandad i själva tillverkningsprocessen så ska jag så objektivt som möjligt försöka recensera (eller snarare redogöra för min upplevelse av) denna vansinniga porter.

Here we go;

När man häller upp ölet slås man av en nästintill trögflytande kolsvart vätska som sakteligen fyller glaset. Ett minimalt brunt skum byggs sakteligen upp och toner av brända mandlar, whisky och russin sprids i rummet.

Vidare så finns det oerhört trevliga toner av vanilj från ekchipsen som på ett trevligt sätt balanserar den kraftiga rostade malten. Kaffet finns där i bakgrunden men gör inget större väsen av sig.

Smaken är som en explosion av rostad malt, vanilj och whisky. Det är eldigt och hett utan att på något sätt bli illasmakande. Det är gott, riktigt gott. Problemet är bara att det nästan blir övermäktigt, 15 cl senare och smaklökarna har redan blivit besegrade på knockout. Dock tror jag att detta öl verkligen har potential att förbättras över tid.

Fylligheten är hög med en kolsyra som ligger någonstans mellan medel och låg.

För att förtydliga så är detta förmodligen den häftigaste hembrygden jag någonsin provat. Det här är en upplevelse-öl. Vidare så är det få öl jag provat som är lika "explosiva" som denna. Tänk dig en 50/50 cocktail av Bourboun County Stout och Mikkeller 黑 Black. Inte för att den gör anspråk på att vara lika bra som dessa öl, för det är den inte, men den är minst lika "häftig".

Tack Rikard och David, detta var en ölupplevelse utöver det vanliga. Betyget jag tänker ge är mer för skojs skull än en seriös riktlinje - för ni har gjort ett grymt bra jobb.

Den får 3,65 av 5. Dock tror jag faktiskt den kan närma sig en stark fyra med lagring då den inte legat mer än ett par veckor på flaska än.